Magdas scrapfeber är över sedan två veckor och idag läste jag listan över vinnarna. Jag hade inbillat mig i min lilla fantasivärld att jag skulle hitta mitt namn åtminstone på
någon av platserna (11 av 12 tävlingar hade 3 placeringar man kunde nå upp till, en var en tipspromenad). Man kan tycka att jag borde lärt mig att inbillning inte räcker, man måste vara bra och duktig också.. Jag vet att jag inte borde ta åt mig så mycket, men jag kan inte låta bli...
Det är absolut inte så att jag missunnar de som vann och det är absolut inte så att jag klagar på röstningen heller, för jag förstår verkligen hur galet svårt det måste ha varit. Jag klagar på mig själv. Av två orsaker:
1. För att sånt här ger mig känslan av att det jag gör aldrig räcker ända fram i andras ögon.
2. För att jag låter andras "tyckanden" (resultat av röstningar) påverka mig, trots att jag från början var ganska nöjd med det mesta av det jag skapade.
Trots att man vet (och tycker) att många andra är mycket bättre än en själv, så är det hårt att inse att man inte ens räcker till. Jag vet, gnäll gnäll, tjat tjat, men det här är
min blogg och här gnäller och tjatar jag precis hur mycket jag vill. Det enda jag har att tillägga är att jag inte är ute efter att vara martyr och jag är inte ute efter att fiska medlidsamma komplimanger heller. Det enda syftet med det här inlägget är att skriva av mig om hur jag känner.
Note to self: Undvik att tävla i saker som du inte är bra på. Åtminstone tills du har självförtroende nog att ta smällen av att inte "komma någonstans".
Inlägg
